tisdag 25 november 2014

Myter kontra forskning om hur allmänheten reagerar i en kris


I samband med den stora skogsbranden i Västmanland i somras florerade en del rykten i media om att de hus som evakuerats utsatts för plundring. Många av dessa rykten dömdes sedan ut som grundlösa av polisen. Det intressanta i detta är att en viss bild av allmänhetens beteende i kris kommer fram, nämligen den om den irrationella panikslagna medborgaren som helt tappar sin moraliska kompass. Forskningen på området visar dock att detta är en myt. Det förekommer mycket sällan att människor visar tendenser till hjälplöshet, aggressivitet eller panik under en kris. Tvärtom brukar människor agera rationellt för att hantera de problem som en kris skapar. (För den intresserade kan en artikel av Tierney, Bevc & Kuligowski [2006] om myter när det gäller allmänhetens reaktioner under orkanen Katrina rekommenderas.)

På uppdrag av MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har Ledarskapscentrum ägnat ett flerårigt forskningsprojekt åt just allmänheten i krissituationer, vilket yttrat sig i att vi på olika sätt undersökt hur allmänheten framställs och uppfattas i krissituationer och krishanteringsövningar. Många spännande resultat har kommit ut från projektets olika delstudier. I en studie beskrivs hur medier med olika subtila medel bidrar till att skapa en bild av krissituationer som påverkar vilka förväntningar krishanterare har på allmänheten. I vissa fall framkommer en negativ bild av allmänheten som kan påverka hur ”värdiga” vissa medborgare bedöms vara av hjälp i en krissituation. I en intervjustudie med krishanterare framkommer en mer positiv bild då de har en betydligt mer nyanserad bild av hur människor reagerar i en krissituation och framförallt kring vilka behov olika samhällsgrupper har. I en observationsstudie av en stor beredskapsövning studerades hur allmänheten framställdes, vilket förhoppningsvis ska ge inspel till hur allmänhetsperspektivet kan utvecklas och ge större lärandeeffekter i kommande övningar.

När projektet inom en snar framtid redovisas hoppas vi att forskningsresultaten kommer att användas för att stärka förmågan att möta allmänheten i framtida krissituationer och att förhålla sig kritiskt till hur allmänheten framställs i media. Det finns ibland en tendens i krishanteringssystemet att fokus ligger på att upparbeta krisberedskap för att klara av krisen i sig genom utveckling av strukturer, lagstiftning och beslutsprocesser. ”Krisen i krisen”, det vill säga hur krisen påverkar människor och de utmaningar detta innebär finns det inte alltid beredskap för. Vi hoppas därför att forskningen ska kunna bidra till ett ökat intresse för hur allmänhetens perspektiv bättre kan beaktas, såväl i krissituationer som i förberedande övningar.
Ann Enander, Sofia Nilsson, Jennifer Hobbins, David Scott och Carina Brandow

Referens: Tierney, K, Bevc, C & Kuligowski, E, (2006), “Metaphors matter: Disaster myths, media frames and their consequences in Hurricane Katrina”, The Annals of the American Academy of Political and Social Science, Vol. 604, No. 57, pp. 57-81

torsdag 11 september 2014


En god folkförankring  är viktig för försvaret


Ett antal faktorer som försvarsmaktens volymminskning och värnpliktens vilande har lett till att försvarets folkförankring inte är lika självklar som tidigare. Detta riskerar att ge negativa effekter på rekryteringen, på förståelsen i samhället för Försvarsmaktens verksamhet och i förlängningen på befolkningens stöd för verksamheten. Vi har därför under några år via intervjuundersökningar kartlagt hur olika grupper i samhället ser på denna problematik. Några resultat från dessa är att generellt har många ute i samhället ett förtroende för Försvarsmakten, medan kunskapen om densamma ofta är begränsad, traditionell och stereotyp. Försvarsmakten själva och framför allt dess ledande nivåer uppfattar den politiska nivån som otydlig och de upplever en förtroendeklyfta mellan politikerna och myndigheten. En orsak är att de menar att politikerna inte ger Försvarsmakten tillräckliga resurser för att genomföra de givna uppdragen. Det finns också oklarheter vad gäller ansvaret för folkförankringen då man från Försvarmakten i många fall menar att det är politikens - snarare än Försvarsmaktens - ansvar att förankra syftet med vårt försvar hos befolkningen.
Under innevarande år har vi gjort intervjuer med den politiska nivån - ledamöter i riksdagens försvarsutskott samt tjänstemän som bereder försvarsrelaterade frågor åt politikerna. Intervjuerna håller just nu på att analyseras och de har bland annat handlat om hur politikerna och deras tjänstemän idag bedömer förankringen och vad som kan påverka den positivt och negativt. Vi har också frågat hur de ser på vem som har ansvaret för förankringen, hur de ser på förtroendet mellan myndigheten och den politiska nivån samt hur de ser på de anställdas - framför allt officerares – relativa osynlighet i försvarsdebatten.

De instrument att förbättra folkförankringen som diskuterats i intervjuerna är försvarets frivilligorganisationer, reservofficerssystemet, att Försvarsmaktens syns mer vid civila kriser, att officerare (och övriga anställda) deltar mer i försvarsdebatten och att Försvarsmakten informerar mer utåtriktat om den nytta man gör via verktyg som informationskampanjer. Mer information i skolorna är ett annat instrument. A informera mer ch kunskapen hos medborgarna.nt försvarspolitikrna ska känna tillit till FM som organsiation, arbetsgivare och  Inom ramen för den politiska debatten finns också förslag från en del partier om en generell mönstringsplikt och om att värnplikten i någon form väcks åter till liv. Det föreslås också att en mer öppen och transparent försvarspolitisk diskussion skulle stärka förtroendet och kunskapen hos medborgarna.
Du som läser denna blogg är välkommen att kommentera nedan vad du har för tankar om försvarets folkförankring.

Claes Wallenius, Carina Brandow, Anna Karin Berglund

tisdag 31 juli 2012

Rationalitet och ondska

Min kollega Aida vill utmana mig i en ”bloggduell”. Hon skrev den 13 juli (se nedan):
Både du och jag är intresserade av kopplingen mellan rationalitet och emotioner. Du menar att emotioner är mestadels av ondo och jag menar att överdriven rationalitet är mestadels av ondo. Bauman och Adornos, två kända sociologer hävdar att rationaliteten är så pass avhumaniserande att WWII:s grymma handlingar enbart kunde förklarats ur rationalitetens men också i byråkratins framväxt.

Vad är rationalitet?

Det har förekommit en betydande debatt inom samhälls- och beteendevetenskaperna kring rationalitetsbegreppet. Tyvärr tillåter inte utrymmet här att ta upp alla aspekter av denna debatt.  Om vi ska förenkla något menar jag att (instrumentell) rationalitet är att välja det handlingsalternativ som mest kostnadseffektivt leder det mål som aktören önskar uppnå. Däremot behöver man inte instämma med målet utan rationaliteten måste värderas utifrån aktörens egen synvinkel. 

Är det bra att vara rationell?

Generellt sett menar jag att så är fallet. Men samtidigt kan man inte i alla vardagliga småbeslut göra längre konsekvensutredningar av olika handlingsalternativ.  Man når nämligen snart över en gräns där tiden det tar att göra dessa analyser understiger nyttan med vad de tillför. Sedan kan det påpekas att det inte är irrationellt att njuta av livet, att vara ineffektiv, att älska eller att bara sitta och beundra en vacker solnedgång. Tvärtom, om målet är att njuta och slappna av är detta väldligt rationellt.

Är känslor rationella?

Ur en evolutionär synvinkel är svaret ja. Vi har våra emotionella reaktioner/behov för att de har ökat våra förfäders reproduktiva framgång.  Däremot är inte alltid emotioner rationella i relation till andra livsmål vi har som individer eller i samhället. För en ledare, beslutsfattare eller politiker kan tillfredställandet av egna emotionella behov lätt komma i konflikt med de mål som finns för verksamheten man utövar.

Är onda handlingar, t ex de som skedde under andra världskriget, ett utslag av rationalitet?

Nej, det är de inte. Onda handlingar begås ibland av människor som är empatistörda, psykotiska eller drogpåverkade men oftare av fullt friska människor som själva är övertygande om att de gör något bra. Men det innebär inte att handlingarna är rationella.
Nationalsocialismen är en ideologi som präglas av en påfallande emotionell verklighetsbild, vilket också präglade partiets mötesformer och praktik. Hitlers retorik var osaklig och rasistiskt men den tillfredställde ett emotionellt behov hos de som lyssnade - att få en stärkt självkänsla och status till den egna gruppen. Även den obetydligaste tysk torde ha blivit lyft av att höra att man tillhörde något stort. Om vi däremot ser till utfallet av Hitlers politik ledde den till ett Tyskland i ruiner och till att man idag uppfattar perioden som ett av de mörkaste kapitlen i människans historia. Hitler misslyckades alltså i relation till de mål han själv hade och det berodde till stor del på att han fattade illa avvägda beslut.  Därför var han inte rationell.
Känslor ses ofta som något positivt. Ofta likställer man känsla med medkänsla. Att vara rationell ses felaktigt som liktydigt med att vara är känslolös, cynisk och kall. Men känslors godhet är överskattad. Känslor är en viktig orsak till dåliga beslut - och inte bara det utan även till direkt ondskefulla handlingar.
Claes Wallenius

fredag 30 mars 2012

Misa Sjöberg spikar sin avhandling

Idag är det en härlig och solig dag...

Misa Sjöberg, doktorand i psykologi, vid Örebro universitet, verksam vid Försvarshögskolan, spikar sin avhandling
Leadership under stress - Indirect military leadership and
leadership during complex rescue operations.

Reflektioner...

Avhandlingsarbetet är ett stort åtagande. Det kräver kunskaper, nyfikenhet, mod, viljestyrka, motivation, rätt handledning och väldigt mycket tid. Detta är ingen dans på rosor. Vi är många som kan vittna om det. Jag skulle vilja likna det vid att springa maraton genom en mörk tunnel och aldrig riktigt se målet. Har man tur så vet man att det finns människor som lyser upp mörkret med sin närvaro och sin glädje. En doktorand ska inte famla i mörkret helt ensam.

Misa Sjöberg är alldeles snart i mål. Den 20 april äger själva disputationen rum och vi i kollegiet är taggade och nervösa - lika mycket som Misa själv.

Akademisk spikning är en ritual där doktorsavhandlingen spikas cirka tre veckor före disputationen. Syftet är att synliggöra, offentliggöra och distribuera avhandlingen till alla intresserade. Det ska vara möjligt att läsa den i god tid och ge återkoppling till respondenten på själva disputationen. De flesta högskolor och universitet har lokala policyn om hur spikning ska genomföras. Manuellt med handgjord spik eller elektroniskt. Men det är i huvudsak en obligatorisk ceremoni.


Björkarna har Värmländsk påbrå och iordninggjorda av Lennart Karlsson från Klässbol
På tavlan ovanför står:
Våra avhandlingar växer och växer...
Till slut når de himlen...
Och berör solen...





Vår solstråle Lena Carlsson bär den handgjorda kopparspiken på en röd kudde. Hammaren är av "standardmodell". 


Misa tar emot avhandlingen av vår chef Eva Johansson. I bakgrunden står Aida, Sofia och Lena.


Spänningen är olidlig...


Och snart är det fastspikat...


En glad och lättad Misa...


Nu är den fast :-)


Maria Fors Brandebo och Susanne Hede är lättade... men snart är det deras tur


Kollegan Claes Wallenius förevigar alla ögonblick med sin kamera.


Vi firar med tårta


Misa får självklart ta första biten


Kollegorna Emma Jonsson i förgrunden. Efter Emma ser ni vår framstående riskforskare Ann Enander. Marcus Börjesson väntar i kön på kaffe.


Fler lättade kollegor... Snart är det deras tur också... Många spikar ska göras framöver




Detta är bara början :-)

Vid tangentbordet

Aida Alvinius

tisdag 6 mars 2012

Kurs i Indirekt Ledarskap

Nästa vecka kommer kollegan Claes Wallenius och jag att genomföra en kurs i Indirekt Ledarskap. Vi har gjort alla förberedelser vi kan vad gäller det praktiska. Nu återstår det innehållsliga som vi behöver känna oss säkra i.

Indirekt ledarskap innebär att man leder genom andra. Man befinner sig på en högre organisatorisk nivå och har en eller flera underställda chefer. Vilka utmaningar ställs sådana chefer inför? Vilka krav från medarbetare, underställda chefer, organisationen och omgivningen ställs på sådana befattningar?
Hur hanterar man kommunikationen gentemot de ovannämnda aktörerna?
Hur kan man bli en bra förebild som indirekt ledare?
Dessutom får vi även en genomgång av Destruktivt Ledarskap och Tillit som Maria Fors Brandebo kommer att presentera för oss. Vilka destruktiva beteenden påverkar tillit till chefer i högsta grad?
Dessa och många fler frågor kommer vi tillsammans med kursedeltagarna att samtala om. Deltagare kommer ifrån olika delar från Sverige och från olika organisationer och med olika erfarenheter. De är varmt välkomna till oss och vi ser riktigt fram emot två givande dagar tillsammans med dem.

Aida Alvinius & Claes Wallenius

torsdag 1 mars 2012

HOTSPOT på Karlstads Universitet!

Vill du besöka Försvarshögskolans monter? Intresserad av vår utbildning och forskning?

Återkommer med mer information!

Aida Alvinius